Ditt tilltal
är dämpat

Inte alls milt
eller ljuvligt
som den
ljumma vind
mellan
hägg och syren

Din röst är
mörkare än så

Men ändå
grundad i mognad
och mättnad
på allt det evigt ljusa

Som om den
ville ta om hand
alla minnen
med sitt tröstande
tilltal och sin
varsamma hand

Innan allt den äger
i färgsprakande
kaskader

Åter snart
i fallande skala
dalande
mot marken

Försiktigt
nästan ljudlöst
hörs stämma av
och tona ner