Bussen surrar och skumpar
Barnen pratar och skrattar
Natten är aningen otydlig
Belysta gator bland varmt upplysta villor
Ser så härligt ut
Vi lever liv styrda av uppfinningar

Ja, dra sig ur, ja
Och solen går upp och dagen gryr
Hösten kom
Den talande tystnaden, planeten!

Se maskinen gråter
Bojor smälter och bojor känns
Flinka fingrar pillrar och pysslar frenetiskt och fnys
Omvärlden dör.
Jag känner tomheten i min hand
som ett sår som slets upp
och stjärnor vaknar till liv
blekta yrvakna
och dunklet drar sig undan
och saknaden blir en del av mig.
Mina tankar vill alltid ta mig bort.

Jag är av många bjuden och av många byggd,
mitt emellan skyttegravar
i skam över fåfänga
och skam över fulhet.
Klena ord,
och mager poesi.