Står ser ut över havet

Höst stormen bryter upp det kalla grå havet

Känner den starka kraften

Det stänker upp saltvatten på klipporna

Vågor rör sig höga nära lite skrämmande

Ensam i landskapet hör bara  måsar skrika

Hamnen ligger öde  spejar efter fyren

Ser den plötsligt med sitt röda tak

Stått där alltid som ett synligt sjömmärke i århundrande

Det ger en inre ro se ut över havet

 I ett ögonblick fångas av den kraftiga vinden tar tag i dig

 Vänder om följer  stigen ut mot vägen 

Havet finns alltid kvar på sin orörda plats