Pränta in kärlek, sanning och uppror i en ung människa och hon ska för alltid vara en orolig själ i Jesu Kristi eviga uppförsbacke. Endast de normala och anpassade människorna kan njuta av livet i en skön och meningsfull tillvaro. Rebellerna stångar sina huvuden blodiga mot all förljugenhet och allmän ruttenhet. Det bästa är att vara riktigt dum i huvudet och inte fatta någonting. Jag kan inte stänga av hjärnan och sluta grubbla. Vart jag än går så ser jag väldigt allvarliga fel på människorna och samhället. Prästen i min kyrka säger att jag måste försöka koppla av och fokusera på positiva saker för annars så kanske det blir psykos och långvarig inläggning på psykiatrisk klinik igen. Jag vistas i min lilla stuga och går sällan ut. Mitt kroniska trötthetssyndrom gör mig så slut. Mitt arkiv är nu uppe i 6500 texter. Ska det bli en bok? I så fall comeback efter 40 år. Uppror pumpar i mitt hjärta så att folk inte orkar med att umgås med mig. Så fort jag började lyssna på Ebba Grön 1981 så var jag förlorad och förbi. Sen kom psyksjukdomarna som tsunamis in över min existens och allt var ett fullständigt ohanterligt snurrande och outhärdligt kaos. Psykos 1986 som varade i ett år som kändes som en evighet. Min stuga är döpt till Nostromo som rymdskeppet i filmen Alien. Att vara människa är något så absurt fast med solglimtar av glädje ibland. Jag är medicinerad sen 11 år. Men sover jag alldeles för lite så kan det balla ur. Mitt intryck är att folk går omkring och sover. Samhället är så ytligt och uppstressat. Var kommer den själsliga dimensionen in i bilden? Hur många riktiga äkta människor finns det? Såna man gillar att vara med. Varför har ensamheten eskalerat så i Sverige? TV och mobiltelefon är folks religion. Alldeles besatta inbillar de sig att de har ett riktigt och värdigt liv. Det är tragiskt. Dehumaniseringen började på 90-talet. Jag gav upp redan 1976 när jag fyllde 11 år och min pappa tog livet av sig och jag inte fick hjälp med krishantering och sorgeprocess och började stänga av, förtränga och kapsla in, locket på och spela välmående. Sjukersättning 2003. Psykisk ohälsa är en katastrof, ett fiasko, ett snurrande kaos och en konstant tortyr. Plus omgivningens lidande med en psykiatri som vill så mycket men inte har tillräckligt med resurser. 1500 personer begår självmord varje år i välfärdsamhället.
Jag cyklade genom skogen till radhusgatan där jag växte upp en kväll. Fick en helt otrolig psykosomatisk och posttraumatisk chock och trötthet och höll på att inte ta mig hem. Katterna Winston och Jussie mår bara bra. De är två änglar sända till mig och jag älskar dem så mycket. Jesus ser till att vi har det bra. Det är klart att livet är en uppförsbacke för en sån som jag med mitt allvarliga trötthetssyndrom. På två år har jag inte förmått ta mig upp till stan. Jag skriver texter varje dag. Ska snart börja att restaurera mina tänder. Jag är 60 år gammal. Jag borde vara besviken och bitter efter mitt så kallade liv, men det är jag inte. Tror att Guds stora kärlek hjälper mig att stå stolt, stadig och vacker. Djävulen skiter jag blankt i. Min stuga Nostromo är ett gerillanäste på väster i Örebro. Är man en krigare så kan man bli ensam. Jag har min 12 år äldre syrra som bor en bit bort. Hon som stod mig närmast redan när jag var en liten pojke. För 35 år sen så gick jag naken på stan och predikade Evangelium i megafon. Jag var psykotisk och Doktorn på avdelningen såg mig aldrig i ögonen när vi pratade. Jag fick antipsykotisk medicin men blev ändå inlagd för gränspsykos och bipolär depression 9 gånger på sju år. Någon bipolär diagnos lyckades de inte pricka in förrän långt senare i mitt liv. Skötaren Kent han med de varma ögonen var räddningen som gjorde vistelsen på kliniken drägligare. Winston ligger mellan mina ben i soffan. Jag skulle vilja vara mer som hon i frid och harmoni. Jag är en orolig själ och så har det alltid varit. Det är som att jag ser, hör och känner allt. Vaknar upp slutkörd på förmiddagen. Att preparera kaffebryggaren är jobbigt. Lever på sparlåga med lågt batteri. Självömkar mig inte. Är alldeles för mycket krigare för det. Jag bara försöker klara en dag till. Vaknade efter klockan 11 och kände förvånad mer livsenergi.
Ska gå hem till Peter som lider av en kronisk ensamhet och försöka gjuta mod i honom. Katterna utstrålar tillförsikt och frid. Jag har slängt mitt ego på soptippen och känner Guds kraft uppfylla mig.