Du kom med bara händer,
tio år och redan märkt av flykten.
Vi såg inte barnet –
vi såg hotet.

Du kapitulerade som en man,
fast du var ett barn.
Ändå höjde jag vapnet mot dig,
för i mina ögon var du fiendesoldat.

Vi släpade dig längs vägen,
som om du bar skuld för ett krig
du aldrig valt.
Din barndom krossades under våra kängor,
ditt namn försvann i våra order.

Du somnade i min famn på väg till lägret,
men jag höll dig som en fånge,
inte som ett barn.
Vi stal din oskuld,
vi gjorde dig till vår fiende.

Och ändå –
när jag mötte din blick,
var det jag som stod naken.
Du gav mig medmänsklighet tillbaka,
du var ett barn bland soldater,
en ängel bland demoner.