åter skyndar vi genom grindarna
nu fylls kyrkogårdarna
vi tänder ljusen det är Allhelgona
och samlas runt graven
för att minnas våra kära
Vi bär på en lykta, kanske en blomma
tänder ljuset med andakt i bröst
tacksamhet vemod hur litet vi förstod
om den stora gärning själen
i det tysta oss skänkte
och hur den höll oss varm