I ett nedlagt stationshus
dansar färgerna
på uppställda pannåer
medan Klarälven speglar sig
i ögonvrån

Det gamla stationshuset
viskar sin historia
och tankar fäster
det minnet känner
med mjuka penseldrag

Nya figurer och former
gör sig påminda
och blandar sig i varandra
utan större hänsyn

Det gör ingenting
för jag har lärt mig att misslyckas
och man kan alltid börja om