De orden vi har
är de orden vi är.
Vi har fått dem till låns
för att förstå.

De bygger en värld,
där vi är.
Ett eget Babylon,
en egen sfär.

När vi lyssnar till oss själva
är vi de enda.
Och när vi talar till andra
sammankopplar vi varandra.

För att förstå något alls
behövs dessa ord.
De gör att vi kan
röra oss på vår jord.

De knyter oss samman.
Det skiljer oss åt.
De kan döda,
lika väl som ge förlåt.

De är mäktiga ting,
de gömmer sig inuti.
De kommer ut
i allt från viskning till tjut.

Vi behöver dem för att förstå.
De behövs för att bli förstådd.
Vi delar dem så
-som den vackraste låt ...

De följer oss från födsel.
Sista ljudet innan döden.
Ord är saliga ting
när allt kommer omkring.