Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


När drömmar bär löv och faller som brev utan adress /Formuleringen bevarar de vackra tvetydighetens mellan dröm och verklighet, mellan flykt och fall, mellan avsikt och vandring.


Flykten inifrån ritual för fjärilars sista dans.

 

 

Hösten ler gyllene ända under mina fötter, där löv krossas som gamla drömmar, med ådror av ljus och längtan.

Varje steg — en bön skriven i lönnens alfabet, vinden, en brådska skrivare, sprider dem i världen som brev aldrig postade.

Mina fjärilar kommer inte utifrån, utan från en gömd låda under bröstbenet, där fantasin spinner sin kokong av saknad.

Men när de flyger — när de vågar lämna den varma inandningen — vissnar deras vingar innan de når himlen. Och de faller. Vackert. Som ett färgregn som inte längre vet om det är slutet eller början.

 

Se more plz:Sinister twist in search for Gus Lamont after cops fail to find any fresh clues


Övriga genrer (Pastisch/Hommage) av Jeflea Norma, Diana. VIP
Läst 61 gånger
Publicerad 2025-11-02 11:52



Bookmark and Share

  Jeflea Norma, Diana. VIP
Läs min dagens dykt/Spåren av en människa.
dikt [ ]
En blandning av barndomsminnen, moralisk ritual och det mänskliga spåret som lämnas i gest och ord.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
av Jeflea Norma, Diana [Viespea]

2025-11-02 | |

Det är vackert - hur en man lämnar ett spår inte i sten, utan i ett ord kastat med tillgivenhet, en halvformad gest, en handling som krusar sig genom tidens skinn.

Som barn visste vi att regler var gjorda av mjuk lera - en örfil var en predikan, ett blåmärke ett tecken på tillhörighet. "Han bad om det", brukade vi säga, med små domares högtidlighet, och förklara för våra föräldrar med en iver som brann starkare än sanningen.

Vi var uppförandearkitekter, byggde regler från skrapade knän, från tystnaden efter ett skrik, från hur någon tittade bort när de visste att de hade gått för långt.

Och ändå - spåret finns kvar. Inte smärtan, utan ritualen av att bli, av att lära sig tyngden av våra gester, ekot av våra ord, myten om vårt eget skapande.
2025-11-02

  Jeflea Norma, Diana. VIP
Söndagsklockor framför "Twister Keys Club" mellan kl 10-11 idag.

Ett fragment av en svensk Stockholm/Sol urban ritual — en poetisk skildring av samtidens tystnader, skrik, och kroppars rörelser i ett offentligt rum där barnvagnar blir altare och kvinnor målvakter i ett spel utan mål.

En liten flicka skrek – tågspåren stannade i hennes hals när kvinnan ropade några ord, som om hon vore målvakt i en match där barnvagnarna var bollar fyllda av tystnad.

De går – kvinnor med barnvagnar som svimmar i tystnad, täckta av något som såg ut som barn eller minnen av barn.

Är det söndagsskolemorgon? Eller kyrkklockor som har glömt vilken ritual de ringer?
2025-11-02
  > Nästa text
< Föregående

Jeflea Norma, Diana.
Jeflea Norma, Diana. VIP