Om du kan sitta ensam på ett kafé, utan att vända blicken, om du kan se en film med en tom stol bredvid dig, då ja — du kan möta hela världen.

Att vara ensam är inte att vara ensam. Det är ren styrka. Det är modet att vara självtillräcklig, att bo i sin egen närvaro utan rädsla, att verkligen lyssna till sig själv, utan ständig hunger efter godkännande, ljud eller distraktion.

Många flyr tystnaden, ett bord dukat för en, en film med bara en biljett. Men just där, i de skenbara tomrummen, fylls själen.

Där byggs autonomin, där föds den djupaste friheten, den som inte ber om lov att vara lycklig. Den som lär sig ensamhetens konst är inte längre utlämnad åt intet.

För den har funnit ett hem i sig själv. Och den som har ett hem i sig själv kan möta vilken storm som helst.