Sakerna jag säger har ont i huvudet

Jag säger sådant som ska räcka,
men nere vid landsvägen är det redan slut

Jag gör språkljuden trindare,
mer fetlagda & tåliga,
berättar för dem om en gurglande Henri Chopin
och en lättsinnig Arrigo Lora-Totino,
sätter dem på tröskeln till upplysta rum
långt in i november,
men väggarna flackar, vindar med fönstren,
skaver tapeter,
har ont i kökslampor & toalettstolar
och hör illa i lettrismens efterdyningar
i hallar & garderober

Jag har fått upp ögonen,
säger långsinta saker
som borde ha en chans att räcka
lika länge som Nionde Symfonin
i atmosfärens väldiga luftrum,
men som springer brinnande
genom Norrbottens skogar

Sakerna jag säger möter tolkningsföreträdare,
uppklädda längs hörsägen och bidad tid,
huvudvärken molande sitt tack för sig

Det jag säger har ont i huvudet
och rinnande gubbögon,
ja, huvudvärken är allt som hörs,
på irriterande avstånd
ut mot Oxelösund,
järnverket bånglande & pysande

Sakerna jag säger dubbelbottnar
ute i födelseorterna,
kliar & värker,
griper efter hårstrån i en flintskallig värld

Sakerna jag säger
flyr in i nedstängda verkstäder
med ont i skruvstäd och skiftnycklar,
medan novembernätterna tystnar,
den ena efter den andra