"jag älskar dig"

orden du aldrig sa

som om det var alltför stora ord

för dina känslor för mig

"jag tycker om dig"

var väl det bästa du sa

som om det skulle räcka

för att betyga dina känslor för mig

inte ens när vi älskade

intensivt utan ord

kom det över dina läppar

som om du var rädd för orden

annars är du väldigt talför

duckar inte för starka känslor

att uttrycka dem i ord

som om du vill kompensera det du saknar

jag kommer aldrig få höra dig säga

"jag älskar dig"

jag har vant mig med tiden

som om det inte längre spelar roll

vi går med händerna sammanflätade

det känns i alla fall betydelsefullt

en viss trygghet ändå

som om du ändå accepterade mig

din tro på mig som likvärdig dig

är inte hundraprocentig

jag vet vad jag vet och kan

som om du inte vill erkänna detsamma

jag begär inte ett mirakel

det vore väl för mycket att förvänta sig

du är du den du är

som den du alltid varit