Det är något i luften.
Som om världen blivit trött
på att känna.

Allt går snabbt,
men hjärtan går långsamt.
Vi scrollar genom liv
men glömmer möta blickar.

Och när vi möter någon på riktigt
blir de rädda
för många sitter fast
i sina egna fasader.

Kanske såg hon för djupt,
kanske var hon för snäll,
för äkta i en värld
som glömt hur man känner.

Hon visade sina sår
i en tid som säger:
”göm det som känns.”

Men hon var bara här
för att visa vägen hem,
till hjärtat,
till känslan,
till oss själva.

För världen kan kännas kall,
men den väntar bara
på att vi ska vakna.