att bryta ner det till två slags poeter, dom ser naturen vacker (ok, menar lite komiskt, och i ...stora drag) och dom som har vart med om lite, alltså mycket. båda har mer iakttagelseförmåga än en icke-poet. estetiskt lagd, skönhet är objektivt, symmetri och liknande är medfödd (talanger), och vi ser en större bild, och därmed mer, vad som är verkligt, och det är en hel del jädra saker. forskare har kommit fram till att 99 biljoner gånger 120 miljarder saker är verkligt, det var ett skämt, men säg vetenskapspersoner har noll öga för smak. smak är objektivt. om droger visar mer av ''en hel del jädra saker'' nja kan öppna perception, så ja kan underlätta, men aldrig behövs droger för att se mer eller en större bild av vad som är verkligt. om astronomi är något vi ska syssla med, mitt svar är nej, och jag struntar i astronomi. det var lite avvikande. så en poet, ser verkligheten tydligare, vi är finare, sant, dock att i mesta fall avskyr jag när vad jag producerar kallas fint, för det är sån klyschá, och min mor använder det. när jag hade kontakt med mor. ansträngning till gud(s)(ars) verk.