Jag stiger in i vinterns tystnad
där modern sover och ljuset ännu inte fötts.

Jag kallar hem de barn som badat i mitt blod,
de som drunknat och de som ännu andas.

Jag lossar spännena i mitt hår
och låter vattnet minnas vem jag var.

Jag hälsar den man som återvänder ur djupet,
och den kvinna som rider bort i frihet.

Allt som lämnat mig
och allt som stannat —
allt får plats i denna gryende gryning.

Må mitt hjärta bli vaggan
för det ljus som ännu sover.

Må min andedräkt vara pennan
för den berättelse som vill födas nu.