Ytterst suspekta människor sitter och talar för sig själva i sina ruggiga lägenheter väntande på att någonting ska inträffa som bryter det famösa och outhärdliga existentiella dödläget.

Ensamheten är ett terroriserande mörker att gå vilse och under i. Fartyget kränger kraftigt åt babord och passagerare springer fram och tillbaka tvångsmässigt i panik. Det forsar in vatten genom det trasiga skrovet. Sveriges regering sitter självbelåtna på lyxdäck och dricker konjak och konstaterar att det är ingen fara. Någon som skrattar hysteriskt på överklassdäck. Ungar som kommer tillbaka till skolan på måndagarna och vräker i sig mat i den digra matbespisningen eftersom deras föräldrar inte har råd att köpa ordentligt med mat. Den apatiska likgiltigheten i de vuxnas trötta ansikten. Det ordnar sig säkert på något vis. Havet som glupskt slukar människornas förstånd. Människorna som inte kommer undan kärleken, sanningen och döden den här gången. Båten lägger sig uppgivet på magen och drar sin sista suck. Den prominenta svenska regeringen stortrivs i tumultet och säger i ett pressmeddelande att läget är under kontroll. Det är 1962 och vi sitter hänförda och euforiska och tittar på Hylands hörna med den famöse Lennart Hyland. I det vackra Sverige kan absolut ingenting ont hända. Lobotomi och hibernal på de utmärkta mentalsjukhusen där det står bara en siffra och journalnummer på patienternas gravstenar. Det är så underbart att vara svensk i samtliga avseenden. Det är så härligt att gå på stan och shoppa sig lycklig och tillfredsställd. Hemtjänsten som far omkring snabbt och effektivt. Brukare som sitter ständigt ensamma i sina famösa och ruggiga lägenheter i en doft av övergivenhet och ångest. Politikerna som går omkring och sover och får riktigt bra betalt för det med hjärtan av sten. Ernst Kirchsteiger rumsterar om i mitt degenererade hem som får en välbehövlig ansiktslyftning efter århundraden av en utarmande ensamhet. Det är inte särskilt långt till jul, efterblivenhetens och isoleringens fantastiska högtid. Jag äter hårt bröd med vatten. Jag har sannerligen inte förtjänat bättre. TV:n står på för att driva ut demonerna.

Genom ventilationen kan jag höra de godkända medmänniskorna. De som har ett riktigt liv.