Denna veranda är ett skepp.
Den har rening och däck.
När sömnen gäckar
finner jag mig här igen
med en enkel cigarett.

Men det är inte drömmar jag seglar.
Det är inte stilla.
Här stormar det som innan
och ingen ro finns att finnas.

Så är uppvaket.
Den av en mäktig storm.
Regn som hamrar taket
och ingen förbannad sömn.

Så jag håller ut en cigg.
Hoppas det lägger sig.
Kryper tillbaks till kojs
och förbarmar mig.

Varför ska den gäcka,
den tysta, tysta drömmen?
Varför ska jag natt efter natt väckas
av mardrömmar igen och igen?