Det börjar som en viskning, ett sårbart frö,
planterat i hjärtat, dolt hos min mö.
En skugga tränger sig in i var vrå
slår rot i själen, svårt att förstå.

Svartsjukans svarta karmosin,
smeker sig in som giftigt vin.
En kärlek förruttnad, en maskerad död,
ett löfte förlorat, ett ödeslöst stöd.

I nattens famn, under månens kalla ljus,
klingar kniven i hatets hus
ett sista andetag, ett sista ord
mynnar ut i ett svartsjuke mord.