Jag ser dödens svarta skugga,
följa honom som en fluga.
Den landar lätt då och då —
jag tror det blir hans sista år.

Han skulle kunna skyllas,
ett liv levt utan undran.
Sprit och rök och allmänt stök —
i slutet går det undan.

Kroppen strejkar,
andfådd och sliten.
Konstanta värkar —
allt kan skyllas på spriten.

Men har han inte rätt
att bli lindrad,
till en tablett,
så han slippa lida?

Missbrukare i pappret,
får försöka överleva.
Le tappert
i liv han nu leva.

Jag tycker synd om karln,
han har inte mycket kvar.
Snart Herren han har —
detta är hans sista dar.

Däruppe sitter han sen och dricker,
ur otömbara flaskor.
Rumlar runt bland vin och flickor,
och bara dricker, dricker, dricker.