Vad definierar så kallade 'pappa-skämt'?
Det skall väl vara ordlekar som är gränsfall till att vara 'godkända'.

När skämtet har litet mera av kvalitet över sig, då hamnar det nog i en annan kategori.
Det finns ju även 'mamma-skämt'.
Sedan finns väl 'sjuk humor'.

Svart humor, ironi, sarkasm och även någon sorts 'torr humor'.
Själv har jag svårt för de som vill kunna påstå att alla skämt tillhör 'det landet', 'den folkgruppen'.

Eller att vissa folkgrupper eller till och med länder saknar 'godkänd' humor.
Att försöka ta patent på humor eller talessätt eller andra uttryck, det känns inte riktigt okej.

Som när någon poet här inne på sidan, försökte få det till att jag försökte 'kopiera' en diktares eller författares sätt att uttrycka sig.
Det var någon som hade Fröding som favorit eller 'husgud'.
Jag har visserligen en bok med dikter av Fröding, men jag har inte ens läst den ännu.

Jag har även en bok som i översättning till svenska från finska, fått titeln 'Okänd soldat'.
Den skall visst skildra vardagslivet i krig.
Jag har inte läst den heller.

Det fanns eller finns en person 'over there' som försökte ta patent på curry, en krydda som verkligen inte är uppfunnen under senare år, eller ens på 1900-talet.

Trots att det finns ett företag i Amerika som säljer namn och platser på andra himlakroppar, så går det nog inte att 'lägga beslag' på precis allting, bara genom att 'registrera' det någonstans.

Själv har jag sett reklamen för en produkt eller tjänst som har som argument i sin reklam, att om den inte används så är den säljbar.
Men i så fall, om jag ville hård-dra det sättet att uttrycka sig, så borde jag kunna säga att jag inte använder grannens bil, alltså borde jag kunna sälja den.

Vilket nog inte är juridiskt gångbart.
Ändå finns det exempel på 'kryphål' i lagen, som har fått bedragare att göra någonting 'hårresande'. Det betraktas inte första gången som ett 'brott', trots att det redan andra gången kan anses vara det.

Första gången en kvinna anmälde en man, och fick rätt, var när hon lyckades med konststycket att påstå sig ha blivit chockad av att se en man gå omkring naken i sin egen bostad.
Undrar om han duschar med kläderna på nästa gång?

Hur gör hon själv då hon ser sig själv eller sin egen man naken?
Anmäler hon sig själv då, till polisen?
Moralpolis finns det i andra länder.
Här har vi väl mest 'förargelseväckande beteende'?

Det västerländska badmodet går inte hem i alla andra länder.
I svenska allmänna badhus, duschar muslimer med kläderna på.
Kanske även andra tros-riktningar har en liknande stil på sin religion.

Nu badar jag inte i offentliga miljöer.
Jag inbillade mig redan tidigt att någon skulle passa på att stjäla mina kläder, medan jag badade.

Samtidigt litar jag inte på att den som kunde förväntas 'vakta' mina kläder och andra saker, medan jag badade.

De har gång efter annan visat sin opålitlighet, trots att de 'lovar' att vara just aktsamma med andras saker än sina egna, om ens det.
Det är som att det 'går en propp' i människor så fort de får ansvar för något.