Fullmåne, och den hårdaste vintern
hade börjat släppa sitt grepp.

Ändå ville ingen följa mig ut på isen,
"för svag," sa de, "ingen bärkraft."
"Bara där kan man tänka klart"
sa jag, "långt från allt brus."

Och i sprickorna i isen skymtade figurer
och i den klara natthimlen
formade stjärnorna samma figurer.

Och äntligen kunde jag höra
det jag kommit för att höra:
isen spricka under fötterna.