I nattens palats
vandrar du naken till kärlekens kammare,
ett rike av hud,
där tvekan talar mjukt som skuggor.

Du frågar utan ord:
vill du, kan du, vågar du?

Men Eros tiger,
han gömmer sitt svar i ett halvt andetag.

Du lägger dig bakom honom
en skål som bär hans andning.

Tre röda märken brinner på hans skuldra,
en triangel —
själens hemliga sigill.

När du rör dem flyter det röda ut,
som blodet från ett gammalt sår,
eller kärlekens stämpel, upplöst i tidens vatten.

Du lägger dig till kors,
kropp över kropp,
liv över liv —
och där, i den tysta punkten
mellan vilja och vila,
tränger han in i dig

som konungen som återvänder till sitt tempel.