han som älskade bort hennes vilda
flyttade några år senare
in i lägenheten mitt emot

det sades, om honom
att han slutat tala
förlorat förmågan
men jag vet inte

han skrev böcker
en om jesusbarnets neuroser
en annan om denim och blåljus
ytterligare en, om herrans tukt,
migrän och förmaning

och så en, men då under annat namn
om allt det där som inte får plats
mellan pärmarna i en bok

hon som bestulits på sitt vilda
läste hans böcker, nogsamt
gjorde anteckningar i marginaler
nedtecknade citat på sin kropp

och, sades det senare,
av tungor, skall sägas
som möjligen var kluvna
smed hon underliga planer

flashbacktråden
blev en härva av spekulation
ett brustet åderbrock av fantasi, sanningar
stavfel och svammel

spåren ledde till radiomast
masten till ett ansikte
ansiktet till ett bibliotek
biblioteket till ett skulderblad
skulderbladet till ett höstlöv
och höstlövet till en radiomast
masten till ett ansikte
ansiktet till ett bibliotek
biblioteket till ett skulderblad
skulderbladet till ett höstlöv
och höstlövet till en radiomast

inga fingeravtryck, inga hårstrån
inga nagelband, inget dna

lägenheten tömdes aldrig
en man utan ryggtavla, flyttade in

hon som bestulits på sitt vilda
rörde sig tre kvarter söderut
skrev en bok ingen riktigt läste
skrev om en man hon en gång sett
en man utan ryggtavla, utan
skulderblad, atlaskota, namn
och existens

hon hade sett honom
i ett madrasserat trapphus
några kvarter norröver

på ett café några kvarter västerut
beställde han som stal hennes vilda
in ett höstlöv och en konjak

bläddrade förstrött
i boken hon skrivit