När man är i mellanrummet där finns spöken
så måste man kämpa mot dom för att komma
ut i den andra verkligheten, så är filmen.

Men hur blir det ifall man lyckas fly från spöken?

Vet man vart man kommer, till den andra sidan?

"Kommer du i flykt
från andra sidan, är det inte så bra"

Är det därför man får medicin så snabbt?

Ja, det är stora saker som är i det kollektiva.

Men det är ju bara ett medvetande.

Ja, i den verkligheten du är infödd i är det så.

Konstigt, men jag är i mellanrummet ibland.

Det är inte meningen att ha kontakt med det.

Skrämmande.

Ja, svårt att förstå, att ha med sig i vardagen.

Men inom min konst får man väl vara i det?

Är du inte rädd och man kan hantera detta
så med medicin funkar det ganska bra men
jag har det inte så här frivilligt är därför sjuk
i samhället, det är svårt, gör ont inom en, det
är en fruktansvärt upplevelse att bli tagen av
riktiga spöken, demoner ondska och hatet...

Man tror att ingen förstår i det här livet men
jag tror att vuxna människor vet om det när
de ger rådet till andra att inte söka efter gud.

Det är inte bara gud man möter i sökandet.

"Är ni klara med uppgiften?"

Ja, vi har kommit fram till att stanna i tanken
när det börjar kännas konstigt och främmande.

Bra, för vill vi verkligen förstå para härifrån?

Det räcker väl att lyssna till den som beskriver
upplevelserna, de som är fast i helvetet, de som
verkligen mår dåligt och får hjälp av vården för
leva i detta måste betyda att något i livet inte är
bra, så kan vi fortsätta att skriva till filmen här?

"Jag känner starkt för det här ämnet."

Fortsätter vi renoveringen i det här huset
som är två världar och ett mellanrum, där
huvudpersonen är en bra kvinna så starkt.

Ett konst uttryck som filmas?

Det här känns inte bra, jag får migrän.

Jag säger ju det, känslan av en demon.

På riktigt?

Ja, på riktigt.

Så jag har inte migrän,
det bara känns så av en demon?

Ja, det är därför man ska gå till psyket
och få medicin, så försvinner känslan.

Finns dessa runt oss i verkligheten?

Nej, de finns i mellanrummet.

Oh, jag börjar få grepp om det!

Vi fortsätter!