Förintad 

blev det lilla barn

som var jag

när trygghetens boning

blevo som bojor 

utan svar

de ändlösa

mardrömmarna 

fann en plats

planterade ljud

som inte fanns

elementen knastrade

under tystnad

höll jag andan

tills luften tog slut

det var någon där

som höll sig kvar

det var jag

som inte kunde glömma

saknaden efter kärleken