Du får mig att drömma,
om någonting annat,
än det jag är och har.

Du får mig att tänka,
på allting annat,
än jag borde, men också,

på att allt är inget,
och ingenting är allt,
och att jag inte vet det.

Inombords.

Men någonstans, i någon,
vet jag ju också,
precis det där,
om allting.

men jag säger det inte.

högt.