... lika charmigt
att se sina älskade små
växa, utvecklas och börja bli
allt mer självständiga som individ ...

Var den går exakt
vet jag inte riktigt säkert
men när jag såg min son
nå den gränsen insåg  jag
åtminstone ungefär var den börjar ...

Tror den går 
vid den tidpunkt 
när jag som pappa får
se mitt barn börja bli
seriöst intresserad av 
det andra könet ...

På ett sätt 
är det charmigt
på alla sätt och vis ...

Men på ett annat
tror jag det skrämmer mig
mer än blott litet grand
att jag ej längre kan skydda honom
mot allt det osäkra och oförutsedda
som intima relationer i allmänhet
men kärleken i synnerhet
för med sig ...

Känner mig just nu
i akut behov av 
ACT-terapi ...

(acceptance, commitment therapy)

_________________________________
Det var i juli 2014 när dessa rader printades här ...
Idag med en viss distans till den tiden,
är jag övertygad om att jag inte är ensam om 
dessa slags känslor - om än de säkerligen varierar
i styrka och relativitet mellan olika föräldrar ...