Barns skratt i kvällsbrisen, lyktor glöder och värmer kinden. Steg för steg i stadens rymd tystnar ljusets sång aldrig.

Färger dansar, hjärtan ler, gemenskap är allt de ser. Novembernatten blir en ljusfest, barnens lyktor lyser starkast.

Vänlighetens lyktor
Små lågor i en pappershimmel, lyktor höjda, barn reser sig, genom Berlins gator flödar deras röster, sånger om delning, mjuka och långsamma.

Händerna är små, men hjärtanen är vida, ljus och skratt sida vid sida, varje steg en mild glimt, varje sång en vävd dröm.

Novembernatten blir en stjärna, varje lykta bärs nära och fjärran, en kör av ljus, en öm konst, lyser upp glädjen i varje hjärta.

Så vandra, kära barn, med lyktan högt hållen, er vänlighet lysande mot himlen, ty i ert glöd kan världen se, en framtid upplyst av empati.