Den sprattlar till.
Fisken i botten.
Jag klubbar den,
men missar igen.

Den lider.
Jag tar en klunk ur flaskan.
Den borde vara död nu.
Klubbar igen.

Jag missar, den lider.
Jag dricker och dricker.
Oändligt är lidandet,
förskräckligt är drickandet.

Kan inte se rakt.
Måttar ett slag.
Träffar ryggen.
Den sprattlar igen.

Det är fjäll på påken
och blod.
Snart är fisken bara mos,
men den lever, jävla idiot.

Jag tar åter påken
och måttar i mitten.
Ser två fiskar
där på blodiga botten.

Så ser det ut.
Den vägrar dö.
Jag tar en sup.
Den kippar efter luft.

Aldrig känt sån förnedring.
Klarar inte av nånting.
Kan inte ens döda en fisk.
Jag kan inte vara frisk.

Jag startar motorn.
Dags att åka hem.
Den där jävla fisken
får klara sig själv.

I hamn så vinglar jag i land.
Lämnar fisken sargad på botten.
Snart hemma igen —
jag kan känna doften.

"Gick det bra idag?"
Jag svarar: "Ja."
"Fick du nå fisk?"
"Ja, jag lägger mig ett slag ..."

Gömmer flaskan i garderoben.
Stapplar till sängs.
Jag är kall och frusen.
Jag har fiskat igen.