Jag har ett fält inuti

som aldrig berörts,

där strosar jag ofta

när andan faller på.

Där är frid och helighet

sammanslagna,

sommar alltjämt

nu när vinter smyger sig på.

En fläkt, ett andetag

steg aldrig tagna?,

vilar där innerst i.

Det är den jag är

alltjämt sen jag föddes 

det som är jag

och den jag förblir.