Blanka skär stiger ur havet ,vågor,
vattenkaskader!
Seglar som i en dröm ,hur nära törs jag gå.

Kråkesunds gap öppnar sig mot havet
hatat och älskat, sjön vräker sig mot kanterna,
vändningarna blir korta och snabba hur nära vågar jag gå?
äntligen igenom, sträcker ut , snart framme.

Trygg och lugn är hamnen skyddad från alla vindar,
fallen slår mot masterna , vinden viner i masttopparna
känslan att finna tryggheten i denna oas när vinden
piskar på är underbar.

Tar en kort promenad på kvällen, de smala gatorna ringlar sig mellan
de vitmålade husen som ligger tätt intill varandra till skydd mot väder och vind, kommer fram till kyrkan, på portalen till kyrkogården står det
med stora svarta bokstäver ,TÄNK PÅ DÖDEN.

Darr i riggen hela natten, oroliga går dom upp på däck
kollar förtöjningarna.
Somnar om i trygg förvissning att allt är bra.
22 sekundmeter i natt det värsta på många år.

Söker uthamnen har varit där förr, skyddad vik från söder,
långt ute till havs, kala klippor stekta av sol fortfarande
varma på kvällen , blommor som knyter sig fast i ringlande skrevor,
lukten är intensiv av bergets varma klippor , havsvindens lukt av hav och tång.

Havet glittrar vinden är svag , vid horisonten skymtar ett fartyg ,
på väg någonstans, till Danmark , Norge Island eller kanske Kanada
Vägen dit är fri, vikingarnas djärvhet i kontrasten mot idag är ofattbar.

Solen sänker sig ner i havet, gyllengula speglar i vattnet,
måsar tystnar , mörkret sänker sig.
Marelden lyser i det svaga vågskvalpet, drar försiktigt i ankarlinan
en kaskad av eld sprider sig utefter linan, vattnet är kristallklart,
natten ser ut att bli lugn.

Vaknar med ett ryck, något händer , vinden har vänt, den skulle ju vara kvar i flera dar.
Än så länge är den svag , det ljusnar vid horisonten inte ett moln på himmeln , tystnaden endast havets ljud , färgernas förändring på himmelen minut för minut havet så långt man kan se , upplevelsen obeskrivbar,
sitter och bara ser, hela världen tycks ha stannat.

Regnet strilar , allt blir vått vattnet rinner efter seglen
vinden vrider mot nord , kryss hela vägen till nästa mål.
Sikten försämras men jag vet vad jag är, vattnen är kända för mig
sedan många år. Öar och skär glider förbi mörka av regnet,
snart är jag framme , Fjällbacka är mitt mål.

Där dyker det svarta berget upp med alla hus nedanför
inseglingen är inte svår, stannar till lite utanför , tar ner seglen
fram med tampar och fendrar allt klart motorn start ,
glider sakta in det finns gott om plats det är sent på säsongen.

Är blöt innanför trots alla kläder , allt känns fuktigt
ventilerna dryper av vatten och fukt .
Får i gång fläkten värmen sprider sig snabbt i det lilla
utrymmet, lutar mig tillbaka att segla ensam kräver sin tribut.
Vaknar av att någon knackar på båten , hamnavgift så här års?
öppnar luckan och tittar ut, regnet har upphört,
Pelle vad fan gör du här?

Varm soppa knäckebröd ost smör och snaps, Pelles båt är stor och rymlig
en ombyggd gammal livbåt av trä, lukten av trä och olja i kölsvinet,
allt känns igen. Vi pratar gamla minnen, äventyrliga seglatser som vi gjort tillsammans, dom blir allt äventyrligare med åren.
Han och hans kompis är på väg till Norge.

I morgon skall jag segla hemåt igen.
Arbete , dagen , rutinen tränger sig på.