Ljusens sken lyser över oss

vandringen kryper fram längs

sanningens mossbeklädda stenar

samveten kastar sina bojor loss

rostiga kedjor faller av

speglande självets jag

konfrontationen så vag så vag

inom kompassriktningens nav

bort alla vemodiga tankar

allehanda bekymmer

vi som lever på jorden

innan den himmelska horden

väntan på återvändelsen

minnenas hoppfulla svar

du finns kvar hos mig

kommer aldrig att lämna dig

... Carpe diem