Jag har en hemlighet.
Den är läcker, den är het.
Jag kallar den för kärlek.

Jag bär den i mitt bröst.
Den är lindring, den är tröst.
Kärleken är störst.

Den får mitt blod att rusa,
högt, lågt och mitt emellan.
Den lugnar mitt hjärta.

Så länge jag tänker
är så länge den räcker.
Den höjer och sänker.

Utan den är jag näck,
ensam i mitt sätt,
får sällan ett rätt.

Den smärtan är så svår.
Det blir som ett hål.
Så jag håller den hårt.

Hemligheten här
är allt jag är,
nu när jag är kär.