Inte triumf

inte ilska

inte ens sorg

bara ett lugn

saklighet

rymd

•

Jag ser vad jag bar.
Jag ser att det inte var mitt.
Och min kropp är inte längre i kamp.

Det faller av
tyst
som en rustning som äntligen förstått
att den inte längre behövs.

*

Och där jag står
är luften klar
orden enkla
rymden vid.

Jag behöver inte förklara.
Jag behöver inte försvara.

*

Jag står kvar,
inte naken
men sann.

Inte skör
men sårbar.

Det som återstår är frihet:
inte som en flykt,
utan som en hållning.

En inre vinge som vecklas ut
ljudlöst

och jag vet:
Jag är fri.