Jag förblödde.
Allt som fanns kvar.
Slaktade hjärtslag.
Inuti.
Svart mossa.
Som solrosens sökande.
Svaret i snäckskalets månsken.
Försöker inte ens.
Vara någon jag inte är.
För vem vore jag då?
I höstbrisens vindstilla skönhet.
Jag finner det lugn.
Jag alltid önskat.
Att bara somna.
Stunden innan.
Så stjärnklar.
Så sann.
Jag balanserar.
I mörkret.
Ingen tävling.
Om någonting.
Bara nattregn.
Som svalkar.
Min kropp.