Vildögon stirrar ut
i månblekt värld,
målad i kontrasten
mellan natten -
och strålkastaren.

I fönstret blickar själen tillbaka,
på ett ansikte
som målats av samtiden,
men lever kvar -
i den svunna tiden.

Vildhjärta bultar
för morgondagens
muntra löften
om äventyr -
dansandes i vinterkyld sommarsol.

Med fickor fulla av sand
och sjögräs i håret,
med snö i famn
samt is över spåret -
springer mot nya strålar.

Vildhfride är han,
i namn och i själ.
Vildfridhe minsann,
och det passar så väl -
mot framtiden under trasiga vingar.