När var tar sin
då tar jag min
och då blir de andra utan
men man är inte människa
om man/vi inte längtade
någon annan stans
den som är inne längtar ut
och den som är gift
vill ofta skiljas
och den som lever ensam
vill oftast ha någon att dela sin
ensamhet med:
landet som icke är
blir sådeles människans naturliga hemvist
och jag som hade det så bra
tänker nog mången efter ett långt liv
men tiden har tydligen enbart en riktning
och vad som en gång gjorts
kan inte göras ogjort
det är bara i framtiden
som vi kan göra nya dumheter