Plötsligt tappade jag tanken

den ville inte följa

ett stopp utan min vilja

en besvikelse jag helst velat dölja.

En storslagen viskning

rörde mig likt, ett darrande löv

svetsade samman vår längtan

häpnande över kärlekens glöd.

En stund stod tiden sig still

en frågande blick i moll

när gick vår kärlek vilse

hur spelade jag min roll.

Fanns där någon glädje

sjöng vi vår duett

jag kan ej längre minnas

vems fel som var rätt.