Den "Gud" jag känner är alls ingen gud,
som hittats på av allehanda skäl,
orsakat krig och teologiskt gräl
om liv och död och bokstavsbundna bud.

Den "Gud" jag möter är av annat slag
än religionens kult och tradition.
Min "Gud" är hoppet, kärleken och tron,
min höga visa genom natt och dag.

"Gud" blev en vanlig människa en gång
bland andra människor på jordens rund
och talade med oss av stoft och damm.

Denna sonett blir nu min glädjesång
om "Gud", som alltid offrar tid en stund
och ger mig nåd och råd på vägen fram.