I begynnelsen uppenbarade sig
små röda knän
famnar som bar
villkorslös kärlek
i nästet
som var
VI

allt slog rot
allt fick fäste
varma smekningar
och förtäckta hot
i grunden befäste

tvingade oss
att förbli
ovan mark

där vi kunde balansera
på små
spröda grenar

tillät oss
att i balansens konst
briljera

Jag
en skugga
i ditt landskap
din dröm
nära dig
en trofast tjänare
rädd för att
förarga dig

Jag
en intern
i ett klöverslott
indoktrinerad
av dig

trampade någon snett
var det alltid mitt fel
Du suckade och sa
- det är ditt fel!
Jag blundade
när jag lärt mig svara rätt
- det är mitt fel

Tills en dag
då små hälar
klättrade ner
de ville inte mer
jag valde
att följa deras mod

Du frustade och svor
när du inte förstod
tusen vidriga ord
kräktes ur din strupe

svart hat
eller rädsla att förlora
ditt patriarkat

A v s t å n d e t v ä x t e

v a k s a m t
placerades våra fötter

runt förrädiska sprickor i jorden
som gapade
redo att svälja
och smälta
små fingrar och tår
till en blodig
illaluktande sörja

vi
jag och dem

rundade
farliga hål

vi
jag och dem

beräknade

analyserade

sökte efter glödande slukhål

ibland trampade vi fel

men du
hade halkat efter
nu var du alltför långt bort
när du suckade och sa
- det är alltid ditt fel
när vi går fel

Vi lämnade dig
när vi fann en ny stig
den ropade
- gå här!
Vi ropade
- vi är här!

Ditt eko
var tyst