Menar du verkligen
på fullt allvar,
att den tiden

och det som
hände då, aldrig
kommer tillbaka igen?

Att de människorna
som jag kunde
ha sökt upp

och försökt mig
på att träffa
igen, att det

nog inte går.
För att de
förmodligen är döda

allesammans och att
även om jag
minns dem fortfarande

och har dem
på bild allesammans,
i mina fotoalbum,

det inte går
att prata med
igen? Att de

bara lever i
som mina minnen?
De fanns på

den tiden och
de framstår för
mig som levande

ännu. Men att
jag skulle vara
den ende kvar

i livet? Ensam
och övergiven i
skogen av människor.