Maximillian gick till den lokala bensinstationen en eftermiddag.
Det vill säga att någonstans kan det nog hända att någon vill kalla den för sin 'lokala' lokal.
Emedan den även fungerar som närbutik.

Väl där inne köpte han en grön dunk och några flaskor med t-sprit.
Expediten som kände sig på gott humör den dagen, frågade vår gosse till man, var han hade ställt bilen, vilken inte syntes framför till någon av de pumpar som syntes genom glasrutan.

Medan Maximilian betalade för varorna stirrade han som grymt leende mot den nu alltmer förvirrade och en smula rädda expediten.
Kunden svarade att han inte hade körkort, utan att han brukade 'låna' en bil då han behövde en.

Med eftertryck på ordet 'låna'.
Expediten sade bara summan, som redan stod på den kassa apparaten där lådan för sedlar och mynt förvarades undertill.

Mannen såg sig omkring, som om han funderade på om det vore idé att råna stället.
Sedan gick han mot dörren och den öppnades då av den som skulle in.
Varpå vår hjälte passade på att slinka ut.

Mannen i de ljust gula byxorna, bruna skorna och den lätta jackan, tog sig för med att bära sakerna där runt macken och väl på baksidan ställde han tanken.
Den var ännu tom då han tog av locket.

Det var en sådan där dunk där locket satt kvar hängande i en kort kedja, så det inte kunde ramla iväg för den bilburne.
Sedan skruvade han av locket på fyra flaskor röd t-sprit och hällde innehållet i var och en av dem i dunken.

Därefter skruvade han väl på locket på dunken samt på de fyra flaskorna och kastade flaskorna i en soptunna som lämpligen fanns i närheten.
Fattade tag om dunken och drog sin färde med apostlahästarna sina.

Gåendes raskt mot busshållplatsen gnolande på någon olåt.
Solen hade behagat gå i moln under tiden som han varit på macken och det såg inte ut att bli något regn heller idag.

Mannen i de gula byxorna steg på bussen, där visande sitt hemliga respass och gick för att sätta sig i ett säte.
De vilka redan satt i bussen kunde se honom.
Några tittade litet kort på honom och andra hade för sig sitt som eget, av intresse säkert blott för dem själva.

Då bussen åkt förbi några hållplatser, tryckte mannen på stopp och steg sedan av då den stannade.
Väl av den började han gå på den lilla strängen av gräs som växte på marken bredvid bilvägen i rondellen.

Han tog sig vidare mot motorvägen och gick längs den medan han visslade något närapå hörbart.
Då han väl gått en bit på slänten till motorvägens ena där sida, kom det en gammal och svart Mercedes av modell 1972 och stannade.

Dörren öppnades på passagerarsidan och ut klev den man i trettioårsåldern, svart skinnpaj som om han färdats med mc och blå jeans.
Passageraren så rufsig ut i sitt lingula hår och solen som just tittade ut från molnet, lyste upp det brett leende ansiktet.

Han började gå mot mannen med dunken och stannade precis någon meter från honom.
Mannen som stigit ur bilen några meter bort, kanske en tjugo meter eller så, tilltalade Maximilian och frågade om han fick köpa dunken.

Maximilian såg spörjande på honom och berättade sedan att priset i så fall skulle bli 14.000.
Mannen tyckte det lät högt och protesterade mot det dyra förslaget.

Men Maximilian blinkade som hemligt med ena ögat och sade att innehållet i dunken var värd sitt pris och att den andre nog skulle kunna bli överraskad om han betalade, för det var ju inte varken bensin eller diesel i dunken.

Utan en alldeles speciell blandning sprit.
Mannen från bilen såg åter ut som om han blivit häpen och fundersam. Maximilian berättade att det ju inte var han själv som föreslagit köpet, utan den andre.

Mannen sade då att han skulle gå och överlägga med sin kollega.
Efter en stund, som kanske var en tolv minuter eller så, kom mannen tillbaka och frågade om han nog kunde åka och hämta pengar och komma tillbaka om låt säga så där en halvtimme.

Maximilian hakade på och sade att han kunde vänta just så länge.
Mannen gick tillbaka till bilen, som startade och körde iväg efter några minuter. Antagligen uppstod mellan männen i bilen ett kort samtal.

I vilket fall så kom bilen tillbaka efter nästan en halv timme.
Den hade kört runt, hade det visat sig och närmade sig sedan Maximilian igen och körde förbi honom och stannade på väl ungefär samma plats som förut.

Mannen tog fram ett kuvert och visade upp innehållet och tog ur det, medan han räknade.
Maximilian höjde så handen och berättade att han tänkt över saken och att priset nu var 15.000.

Mannen höjde ögonbrynen men svarade inte.
Han tog ut sin svarta plånbok ur jackan och tog fram ytterligare två stora röda sedlar.
Han förde in dem i kuvertet och så genomförde de sin bytes handel.

Det yttrades inga avskedsord utan mannen bara gick tillbaka till bilen som körde sin väg.
Maximilian stoppade på sig kuvertet med pengarna och tyckte nog det var ett gott dagsverke.

Han gick så raskt bort till rondellen och vidare bort mot som busshållplatsen, förbi densamma och ringde efter en taxi.
När bilen kom så satte han sig tillrätta i framsätet och lät sig köras till en okänd adress.

Där klev han ur bilen efter att ha betalat resan och försvann runt ett gathörn och för alltid ut ur den här historien.