Av de doftande pennorna klev ett ljus fram- böjde sig bockade- 

I dessa rum kan jag inte andas och jag kommer aldrig kunna det. I er värld 

måste jag förvandlas till någon slags toastmaster. Jag har möten utan en kameralins och med den på är det teater - kommer alltid förbli - 

jag älskar teatern - att spela den- inte att vara den. 

Här började hennes resa i trånga rum och där kommer hon leta efter sin 

svans kropp och hydda och här kommer ny hud att vecklas ut över den gamla 

Men och detta men är betydelsefullt och får honom att gapskratta 

som sagt men jag kommer spela någon annan och just det ska komma att utgöra grunden till min legitimitet. Makabert. Sant.

Hon dansar ut under månen dess gröna rotsystem dess sanning och aldrig ska 

hon glömma, alltid minnas. Klorna. Kontrollen. Utnyttjandet. Omsorgens pris förr och nu.