Dagen kommer mot mig
på vingliga ben, mörk i synen,
klivande i gårdagens skidspår
i skepnad av en sarv

Jag vaknar bland alla döda,
som irriterar mig med sin envishet
Aldrig har de något nytt att säga,
låsta i gamla tankesätt & beteenden:

Runell kommer åkande i sin gamla Cittra,
Ulla-Britt klagar på sina grannars ljudliga knullande,
Kjellström repar eld på samma gamla tändsticka

Dagen sveper snöyran om sig,
häller ut ett ynkligt gräddmått dagsljus,
och går redan halv två ner sig i kvällsmörkret uppåt Norbäck,
apterat med riskfyllda skogstjärnar och självmordstankar

Der levande irriterar mig med sin stupiditet;
har aldrig något nytt att säga,
fast i gamla tankesätt, ständigt upprepade beteenden

Det elektriska ljuset ger mig en käftsmäll
inifrån fönstersmygens termostatiska paprikaodling
kl. 08:25.
och jag håller upp Solvej Balles trista del 6
av Om uträkning av omfång som skydd mot fotonfloden