Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... när dagen är här möter den oss så som den är... det kan vara sol eller regn, blåst eller stiltje... oavsett måste vi människor alltid ta emot det vi får... dagens utmaning är att vi får så mycket till oss innan vi går ut och tar emot livets mirakler... först ska vi kolla sociala medier och kanske läsa tidningen... men glöm aldrig att titta upp och se dig omkring... mitt framför dig sker miraklerna och nu startar din väg mot dagens slut... gör dig redo för nu är decembers första dag... njut och ta till dig de små upptäckterna för de kanske bara visar sig då du ger dem ett getöga...

UPPTÅG I JULEÅ lucka:1

... det hördes en svagt susande vind viska genom Tomtelandet... i Juleå var det decembermörkt och snön låg vit och pyntade staden vintervacker... ett fluffigt tjockt snötäcke vilade över Tomtegården... mörka fluffiga snötyngda moln tornade upp sig i väster... det var öde och tyst förutom en liten liten mus som skuttade över förstubron... det hörde Nisselina som var på väg till skolan... hon gick raskt och hämtade en brödbit och sprang ut och lade den på trappen till den... ja den där musen tycktes magisk... varje gång hon var ledsen eller rädd då trippade den fram och pep till... Nisselina hade nu blivit hela tio år och hon väntade på sin halvsyster Ika, som var lika gammal... dem skulle gå till skolan tillsammans denna mörka decembermorgon... men Ika dröjde och Nisselina undrade såklart varför... hon ringde till Rosamolnet där Ika bodde med sina mamma lilla Änglen och sin mormor Ängla... men nej de visste ingenting... Nisselina blev otålig så hon tänkte att hon skulle gå Ika till mötes...

... snön började dala ned ifrån den mörka nästan indigofärgade himlen... så tyst allting blev då snön bäddade in landskapet... så vackert här är, tänkte Nisselina... det var nattsvart fast att klockan redan var halv nio på morgonen... hm? tänkte Nisselina... undrar vilken väg Ika tog idag som fick det att ta sån tid att hitta hit... sedan bestämde hon sig på känslan... fötterna ville gå åt höger... precis då såg hon den lilla musen hoppa rakt framför henne med brödbiten i tassarna... hon skyndade ikapp musen och tog upp den i sin hand... vill du ha skjuts någon stans? viskade Nisselina gulligt... ja faktiskt kan du ta med mig i fickan hela vägen till Borgmästargården! sa musen käckt... Nisselina hoppade till av förvåning... men så gladde hon sig något så oerhört inombords... tänk att denna lilla mus som hon sett varenda dag i över ett år hela tiden kunnat prata... men vart hade Ika tagit vägen... ja det ni det är morgondagens äventyr!... vi ses då! 

Solsken på er så länge! / :) Solstrale 

Tack på förhand för läsning

applåder och bokmärkning!