Om tystnad kunde tala,
skulle jag gå ned på knä,
och be om förlåt,
för mitt trötta hjärtas,
förskräckta flykt.

Om tystnad kunde tala,
skulle jag viska i natten,
det du förtjänat att höra,
och fråga om det finns ett sätt,
att bli vad vi borde ha varit.

Om tystnad kunde tala,
skulle jag vråla i vinden,
elegier och lovsånger,
min ångest och styrka,
att åter bli den jag vet att jag är.

Om tystnad kunde tala,
skulle den kanske kunna dränka,
oljuden i mitt huvud,
giva mig frid,
att åter bli människa.