Det gamla engelska uttrycket 'Time wait's for no one',
men bussen väntar på stol mannen. Det vill säga i en
eller annan film kan Margaretha eller Anton få se hur
bussen kan vänta på filmens hjälte,

i avskedets stund med den som blir kvar när bussen
äntligen äntras och börjar rulla bort i fjärran medan. hjältinnan/vännen/föräldern får lämnas. En annan sak
som irriterat Margareta eller Tommy,

är förstås en av alla de där mer eller mindre där vanliga
sakerna att irritera sig på. Lika vanligt som de vilka inte
gått hos en talpedagog sysslar med, att humma, tveka,
harkla sig före 'typ, alltså' att säga

något alls. Nej, det var inte bara jag som gjorde tre mål
i matchen, det var laget alltså och vännerna, publiken,
en eller annan släkting, bara inte lagets tränare. Videobra
san tilltalar pyromanen i Jack och Mona.

I åratal har olika människor kunnat köpa en video sedan
en fyrtio eller femtio år tillbaka. Att kunna som se en bra
sa hemma, inspelad, istället för att se riksdagshuset i då
Tyskland brinna, i inledningen till

andra världskriget... Men det är förstås bara en som flugskit
i jämförelse med det mesta av hela städer som kunnat ses
brinna i fredstid eller krigstid under årens lopp, ända sedan
människan 'uppfann' metoden

att alls kunna som 'tända på'. När stolen sedan som väl upp
funnits, så att den sittande slapp att sitta på huk, strandens
sand, vackert av havet slipad stycke drivved, en sten, berghäll
eller i en eller annan tortyrkammare.

Innan tortyrkammaren fanns och flyttade tortyren under tak
för att slippa vädrets makter härja, förutom en möjligt stekande
sol i någon öken, som sägs vara en stentrist plats att sola på.
Jag menar, det finns ju solarier numera.

Inte så ofta i en visserligen där möjligt torftig miljö att vistas i.
Tortyrkammare, oavsett land eller en lokal filmstudio, kan ju
vara att se som en upprepning av tidigare försök till inredning.
Förr fanns exempelvis tidningen 'Allt för hemmet'.

Den hette något snarlikt och hade en M F som skrivit en bok
tillsammans med en annan person (B H) som Tomas råkade
känna redan på den gamla goda tiden (före 1980) och där då
tortyren att behöva byta inredning förekom.