Jag satt och väntade nästan varje dag numera

På att livet skulle vända till det bättre

Så som det varit en gång i tiden

När jag fortfarande var yrkesverksam 

För 25 år sedan, då när jag kände mig lycklig

Men jag insåg att min längtan var oförenlig

Med tidens gång när man blir äldre till ålder

Och att jag var inne på slutfasen av mitt liv

Jag hade tappat bort 15 år av mitt liv

De senaste 15 åren var till merparten bortkastade

Visst det hade funnits stunder av mening

Och lycka också under de åren då jag mådde bra

Men inget var numera som det var för 25 år sedan

Ett exkluderande från yrkeslivet hade skett

Jag var inte medverkande längre bland de lyckliga

Och etablerade yrkesresurserna i vårt land

Jag hade knappt något gemensamt med mig själv??

Numera i mitt sökande efter sanningar av värde

Var livet bara såhär andefattigt på äldre dagar??

Eller var det annat som inverkat på mina känslor?

Jag behövde vara modig den sista tiden av mitt liv

Av hänsyn mot andra för att tänka på dem framförallt

Det är viktigt att tänka på andra också

Jag hade börjat läsa dödsannonser för att se

Om människor jag kände hamnat där

Jag läste att en del yngre än mig tragiskt gått bort

Och jag påmindes om min egen dödlighet

Jag hade mer än förut börjat skriva dagbok

För att ägna mig åt terapi i denna svåra situation

Jag med nöd befann mig i, i denna hungersnöd

Jag var inte lika hungrig på livet som förut

Taleptox skrev

Den 20251203

<+>