inga katter syns till, än mindre hörs inatt,

bara regnet som smattrar mot väntkuren

där gamla pojken sitter i sin svarta hatt

ännu uppfylld av musikpjäsen så välskuren :

hur LeMarcs vackra rader av andra fick form, 

Lina Englund kliver runt som en giftgrön fantom

....livet skriker i stillhet, viskar en storm....

medan armarna dinglar från en sårad demon?!

må snart falla skönt på parkbänk all snö,

bädda in varje varelse som missat sista bussen

ty hans tempels klockklang aldrig skall dö

....röster svänger med svansen, även spöken får nu pussen....