...heten.



Det var en gång en kvinna som hade tänkt,
hon ville berätta om det för någon Erik
och vi kan kalla för exempelvis Adam.

I alla fall så hade hon som liten undrat över
varför det fanns killar,
de såg inte ens ut som flickor.

Senare kom hon underfund med, då hon
hunnit fylla sju år och undrade varför det fanns
sju dagar i varje vecka och 52 veckor på ett år.

Sådär som fröken i skolan hade berättat om.
Jo, för under de där sju dagarna skulle hon
på måndag eller tisdag bli kär i en kille.

Sedan hade hon alla de där andra dagarna
till att fundera och drömma.
När det sedan blev en ny vecka,

så kunde hon ha hunnit tröttna på att vänta på
att han skulle fråga chans på henne, så hon,
som hunnit tröttna på honom, kunde säga nej.

Så kunde hon den nya veckan bli kär i en annan kille
och drömma vidare med något nytt att tänka på.
Hon kunde helt enkelt bli kär hela 52 gånger på ett år.

Och det fanns ändå en hel masa killar kvar att bli kär i.
Något senare, då hon skulle fylla 17 år, träffade hon
en flicka som gillade flickor. Fast det berättade hon

inte för Eva. Katrin ville bara ha en drömsk kompis.
Katrin tänkte på det här med att det fanns litet olika
människor som gillade andra olika människor.

Orsaken till att det fanns fler tjejer än killar, berodde på
att det skulle finnas fler att bli förälskad i och tända på.
Det var otur för den kille som råkade gilla killar,

men vem har sagt att allting måste vara så rättvist jämt?
Jämlikhet handlar ju inte om det.
Utan det som det handlade om skulle kunna vara

till fördel för just Katrin och sedan
kunde man strunta fullkomligt i resten,
tyckte förstås Katrin.